Fröken Johansson goes fashion month 2009!

Under september ska min garderob luftas ordentligt. Jag ska inte använda samma plagg mer än en gång under hela månaden. Det är min tramsiga ambition. Kanske kommer det bildbevis, kanske inte. Jag tror att projektet kan dedikeras till Max A (lyckliga han!) som alltid hävdar att jag har sån stil. Kanske kommer han att ta tillbaks det nu. Vem vet?

Undantag görs för underkläder, jackor och skor, vilket jag faktiskt inte har 30 av någotdera. Strumpbyxor är något av ett mellanting. Dem har jag inte bestämt mig om.

I slutet av månaden får jag se om jag klarar att passa ihop de sista av mina kläder med varandra. Det finns en risk att de gula byxorna måste passas ihop med min spännande genomskinliga tunika i mörkblått med vita prickar, och att jag under detta bär enbart en röd nättunika. Men jag tror jag kan undvika det.

Under denna vecka kommer följande ensembler att visas:

Tisdag:
50-talsinspirerad axelbandslös grön klänning med vita prickar, rosett och tyllkantad underkjol tillsammans med vita ballerinaskor och grön kavaj. Eller randig kavaj. Eventuellt strumpbyxor.

Onsdag:
Blå byxor, svart ny skjorta med halvkinesisk krage och grön långärmad tröja tillsammans med blå skor med vita prickar.

Torsdag:
Svart kjol med vita band, röd blus, randig kavaj, svarta kinaskor.

Fredag:
Brun kjol med prickar, vit tröja med knappar i ringningen, grårutig kofta och bruna kinaskor, svarta strumpbyxor.

Lördag:
Swingkurs! Yay! Jag ska vara mannen i sällskapet, så jag spelar rollen iklädd gröna lätt oformliga sammetsbyxor där den mesta sammeten är bortsliten, vitt farfarsbrottarlinne och den röda koftan som jag köpte på Stadsmissionens shop nära Fridhemsplan under valrörelsen 2006 när jag åt massa god mat och tjänade fett med pengar. Joggingskor. Isch.

Söndag:
Mer swingkurs! Svarta stuprörsjeans från Åhlens anno 2007 med Theres och Linda M, grönt farfarsbrottarlinne, ny blå båtringad mysig tröja med knappar på axlarna. Joggingskor igen. Isch.

Djurskyddslagen ses över?

Det ska den tydligen. Av en folkpartist. Är inte så uppdaterad på hur folkpartiet ställer sig till djurskydd, men förutsättningarna för undersökningen känns rätt tvivelaktig. Enligt artikeln i DN ska till exempel portalparagrafen om att djurens rätt att bete sig naturligt ses över. Enligt alla vår Eskil för att till exempel strutsar, som kommer från ett annat klimat, ändå inte kan bete sig naturligt.

Syftet med översynen är enligt Eva Erlandsson att istället för exakta mått för hur mycket plats en ko eller en gris ska ha ska man hitta mått som utgår från djurens välbefinnande. Jag kan hålla med om att det kan finnas en poäng i det, men för att den typen av mått ska vara effektiva är det viktigt att hitta tydliga mått som visar att djuren faktiskt mår bra, och som djurskyddsinspektörer och veterinärer kan förhålla sig till. Annars finns den uppenbara risken att djuren inte kommer att tjäna på reformen.

Ett tecken på att det knappast är för djurens skull reformen inleds är det fokus som sätts på grisbönderna i artikeln. Det är knappast fråga om "ååååh, de stackars bönderna som inte kan konkurrera med danskarna", utan snarare visar artikeln att de svenska strängare djurskyddslagarna ger en viss ökad livskvalitet till djuren jämfört med säg, danska.

Den här mandatperioden känns en aning svart för djurskyddet. Först nedläggningen av djurskyddsmyndigheten, och sedan det här. Vad är det för jävla fel på regeringen?

Hon har ingen lust, men han kör ändå - knappast väl mer än en ordningsförseelse

Detta uttalande, eller i alla fall något mycket närliggande, står kammaråklagare Rolf Hillegren för i en artikel om höjda beviskrav i våldtäktsfall som publicerats i Svd. Hela stycket lyder:

Kammaråklagare Rolf Hillegren vid City åklagarkammare i Stockholm uppskattar att rättssäkerhetsaspekten betonas.

– Det ska vara höga beviskrav i brottmål, även i sexbrott, säger han.

Han menar att lagen i dag har urlakat vad begreppet våldtäkt betyder.

– När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse, säger han.

Rolf Hillegren ger här uttryck för en inställning till våldtäkt som känns rätt typisk, och väldigt oroväckande från en person i hans ställning. Av hans uttalande verkar en våldtäkt bara gälla om det är en som innefattar våld eller hot om det.

Sex är något som alla ska vara med på, det är inget som någon har rätt till. Alla har veto. Så fort alla inte är med på det blir sexualakten ett övergrepp, och i många fall ett tämligen integritetskränkande sådant. Det gäller i mörka parker där okända personer överfallsvåldtar andra, det gäller när one night-stands övergår till en mardröm, när redlösa tjejer utnyttjas av män som de sedan inte minns dagen efter, det gäller i relationer där ena parten regelbundet misshandlar och förudmjukar sin partner och det gäller även i så kallade "normala" relationer, där den ena parten anser att den har rätt att ta vad den vill ha av sin partner.

Rolf H anser att våldtäktsbegreppet är urlakat. Med tanke på vilka krav som ställs på att en våldtäkt ska klassas som en sån, lagligt sett, är det snarare tvärtom. Ingen bryr sig om att anmäla en våldtäkt i en nära relation eftersom de vet att sannolikheten att den som gjort det kommer att åka fast för det är nära noll, och att de på vägen kommer att bli grundligt förudmjukade av domstolsväsendet. Usch.

Vilka är ni?

Vilka, förutom Cathrin, Magnus och Skåningen läser egentligen här? Jag är en nyfiken person som vill veta allt. Allt!

Fack you

Det här är en tid av nervositet och stress, av outhärdlig ångest och grymt solsken följt av klibbigt regn. Det är snart tenta. Måndagen den 24:e närmare bestämt. Usch

I vilket fall ska jag plugga dygnet runt egentligen, men istället syr jag pennfack och bloggar om det. Så kan man göra.

A bright new day

Idag har inte mycket gått som det borde ha gjort. Tanken var att jag skulle gå up vid klockan nio, snabbt äta frukost, skölja av mig och packa mina saker för en dagstur till Juridicum. Jag gick mot förmodan upp vid kvart i nio, efter mycket bedjande från Ladys sida. Nu, nästan två timmar senare har jag inte ens ätit frukost. Istället har jag spelat Mafia wars, Farmville, bläddrat igenom en stor del av La redoutes höstkatalog i vilken jag vikt ned hörn för saker jag vill ha, vilket hittills innebär kanske 100 vikta hörn eller så. Dessutom har jag lyckats uppdatera min status på Facebook kanske fyra gånger, och kollat besöksstatistiken för bloggen ett par gånger. Därtill har det slagit mig att jag inte vet hur många doktorander det finns på juridicum, och kollat upp det (något 20-tal). Och inte att förglömma, jag har klippt kanske fyra av Ladys klor på baktassarna. Vad jag i övrigt lagt min tid har jag ingen aning. Jag är hopplös. Nu är det helt kört att vara på juridicum vid elva. Jag suger. Dessutom är det mulet.

Lessingdebut

Trots rubriken på inlägget är det inte som man kan tro, Doris Lessings debut, utan min egen.

När jag satt på stadsbibblan i Lund igår och pluggade tittade den förföriskt på mig. Jag sitter ofta (hrrm, två gånger hittills) vid hyllorna med facklitteratur om handarbete, husdjur och växter. Under facklitteraturen om katter fanns boken "Rufus". En mycket kort bok med stor text som mest var en betraktelse över en hemlös katt Lessing tagit hand om.

Beskrivningen av katten och hennes två andra katter träffar mitt i prick, något som märks för alla kattägare eller vana kattpassare. Jag tror jag gillar Doris Lessing. När jag läst klart "Lost in a good book" ska jag ta tag i "Mara och Dann" som legat i bokhyllan sedan valborg, då jag plockade med mig halva Teresias bibliotek.

För en gångs skull har jag så många böcker uppradade att jag inte riktigt vet var jag ska börja, och med en höst full av böcker om socialförsäkringsrätt och familjerätt lär raden inte bli kortare och kortare, utan snarare tvärtom.

Sista chansen!!

Så idag, den 10:e augusti. Sista dagen att rösta fram finaldeltagarna i "Årets glasögonbärare 2009". Spänningen är oliiidlig. Kan konstatera att mina chanser att gå vidare är något begränsade, men vad gör det? I alla fall, var goda läsare och rösta här. Nu. Omedelbart.

Coraline

Satt en stund och läste skadeståndsrätt på stadsbiblioteket idag, och passade på att låna Neil Gaimans "Coraline", en bok som i början av sommaren kom ut på bio. Boken och filmen skilde sig som förväntat ganska mycket åt, och egentligen borde jag väl inte jämföra dem. I vilket fall som helst var Henry Selick originalet ganska troget, inga viktigare detaljer förändrades, även om en hel del lagts till.

Coraline är en rätt ung flicka som har våldsamt tråkigt i sitt nya hus och råkar på en dörr till en annan värld, där allt är lite roligare och bättre. Dock finns ett pris att betala för att vara där, och drömmen vänds till en mardröm.

Neil Gaiman har i vanlig ordning ett rikt och elegant språk. Hans böcker är gripande och befriande lättlästa. Den här läste jag ut samma dag som jag började, vilket är första gången på ett ganska bra tag. Boken är en klar fyra

Sommarkatter!

Jag menar inte den sortens sommarkatter som tanklösa och vidriga människor lämnar på sommarställen, utan värme och mat och sällskap, och som vanligen går en obehaglig död till mötes, utan mina egna två älskade små monster. Idag tog Skåningen några trevliga kort på dem. Se här!




Lady undersöker om bordet är tillräckligt rent. Damer sitter inte på smutsiga ytor!








Tasmin funderar på om hon vågar hoppa upp på bordet.















Lady uppskattar min skabbiga rosmarin. Tur att någon gör det.


Söttasmin på väg upp i sitt klätterträd.




















"Du kan få lov att ta ett kort gratis, men sedan kostar de 100 kronor styck."












Solkatt.

Gör vad du vill

Min syster bor i Norge, i Bergen närmare bestämt. Hon har en egen Kristoffer där, en norsk.

Erlend Loe är också norsk, en så kallad författare, och har skrivit diverse mer eller mindre underhållande böcker, min favorit är Naiv Super.
Läste nyss klart lättviktaren "Gör vad du vill". Julies far ber henne att göra precis det, i ett SMS från det störtande plan som han, Julies mor och bror sitter i det.

Några månader efter att planet störtat bestämmer sig Julie för att 1. Skriva dagbok och 2. begå självmord. Det första går bra, och det är hennes dagbok man får läsa, men Julie möter vissa motgångar gällande självmordet.

Boken är rätt typisk för Loe, och tämligen underhållande, och dessutom kort. Helt okej, men inte lika bra som Naiv Super. En trea.

Magnus the Man

Magnus the Man är här. Han vill inte diska åt mig. Han vill hellre se på Ugly Betty, vilket är ett skäl gott som något att umgås med honom.

Trots sin påstådda skepticism mot katter tycks han komma överens med mina odjur, fotobevis kommer senare.

För närvarande väntar vi på att Skåningen ska komma till Kobjer och sköta disken medan vi gör nåt roligare. Sen ska vi leta igelkottsungar vid Kung Oscars bro, där finns de in plenty. Men de är fridlysta i Sverige, så vi kan inte mer än fotografera dem och titta på dem och säga "Ååååååh, så söööta!!".

Knit on demand!

Du bestämmer, och jag stickar. Sedan betalar du.

Det är senaste affärsidén. Vill du ha ett par egendesignade raggsockar med ditt släktvapen på? Eller en stickad kaftan med Buhdda eller Jesus? Då är det mig du vänder dig till! Jag är rätt bra på att sticka, men är kanske inte i så stort behov av ännu mer kläder, egentligen, och därför erbjuder jag mina tjänster till ett rätt rimligt pris. Ni köper garnet, jag stickar, och ni ger mig lite för besväret. Det ni! Så hör av er, eller skicka mig lite garn, så blir det nog bra med det.

Sommarlistan - so far

I slutet av maj publicerade jag en lista över saker som skulle göras under sommaren. Jag skulle

1. Läsa all kurslitteratur jag borde inför tentan i augusti eller motsvarande 2 timmar om dagen.
   
2. Lära mig Kinokassan
3. Läsa minst 20 böcker
4. Se minst 10 filmer på bio
   
5. Se minst fem filmer på TV och video
6. Gå på minst två konserter
   
7. Äta köpt bröd max 10 gånger
8. Laga mat åtminstone var tredje dag
9. Skriva tio sidor seriösa texter

Av det här har jag klarat av följande:

1. Läst mycket mindre än jag planerade, men det blir väl lätt så antar jag. Har i alla fall hunnit igenom hälften av vad jag hade kvar i början av sommaren vid det här laget, alltid något.
   
   
2. Har inte ens börjat gå bredvid. Dålig jag.
   
   
3. Sex böcker. Jag tror tydligen att jag läser mer än jag faktiskt gör. Men än så länge är det en tredjedel kvar av sommaren. Lite i alla fall.
   
   
4. Hittills tre filmer, om jag inte räknat fel. Tveksamt om målet på tio kommer att uppnås, men å andra sidan, kanske.
   
   
5. Har med råge uppnått målet om fem video/TV-filmer, och lade efter hand ner att ens skriva kommentarer om det.
   
   
6. Ingen konsert än så länge, men med lite Malmöfestival kommer det nog att ordna sig.
   
   
7. På brödfronten är jag lite osäker, men sannolikt ligger det på 3-4 gånger. Har bakat på bra under sommaren. Alltid något.
   
   
8. Laga mat var tredje dag. Om jag får räkna med nudlar kanske. Nej, inte ens i närheten. När ska jag bli en vuxen människa som håller ordning på sin vardag?
   
   
9. Seriösa texter, vid det här laget kanske minus fyra?

Alltså, kommande månad bör jag se sju biofilmer, läsa 14 böcker, läsa 1,5 tjocka kurslitteraturböcker, gå på två konserter, lära mig kinokassan, skriva några seriösa texter (vad jag nu menar med det) och laga mat åtminstone tio gånger. Asch.

Dubbla slag - Malin Persson Giolito

"Dubbla slag" gavs ut i vintras, och efter som jag är feminist och blivande jurist blev jag självklart intresserad.

Boken handlar om juristen Hanna som får jobb på en fancy affärsadvokatbyrå som relativt nybakad jurist. Hon förutsätter att hon ska få en ljus framtid, men hamnar efter när hon får barn.

Boken visar på de enorma problem som svenska advokatbyråer har med jämställdhet, och ett system som är helt absurt. Jag ska jobba med miljöjuridik och är helt ointresserad av att jobba på Mannheimers & Swartlings, Vinge och så vidare, men efter att ha läst den här boken vill man nästan bara för att jävlas. Men å andra sidan, varför utsätta sig för en massa skit om man är helt ointresserad?

Boken sägs ha fått kritik för att vara osaklig och överdriva de problem som finns, men jag vet inte jag, statistiken för antalet kvinnliga delägare på de största affärsjuridiska byråerna talar sitt tydliga språk. Samtidigt som kvinnliga juridikstuderande är fler än manliga och de dessutom har generellt sett bättre betyg, så tar de sig inte in som delägare. Det suger.

Jag menar som någon i ett repotage i Juseks medlemstidning att problemet inte beror på kvinnorna, utan på att män generellt sett inte tar sitt ansvar i hemmet. De kan därmed lägga så mycket tid på sitt jobb så att de som istället får ta hand om opropotionerligt mycket av hushållsarbetet (Kvinnorna) inte har en möjlighet att göra det. Därför hamnar de efter. Det här är naturligtvis en generell bild, och gäller i framförallt heterosexuella relationer, men faktum kvarstår, eftersom män inte gör vad de borde hemma så hamnar deras hustrur efter på arbetsmarknaden.

För att återgå till boken; den är läsvärd, men kanske mest för såna som jag, blivande jurister med ett intresse för jämställdhet. En trea får den av mig.